Klaras Kokoro Sallad, Pecha Kucha #31

Efter att ha blivit inspirerade av en grymt bra lineup på Pecha Kucha #31 här i Göteborg så ringlade sig kön fram likt en mask utanför Park Lane vid åttasnåret. Back stage satt kvällens talare och smidde planer om hur cykelnätet i Göteborg ska kunna utvecklas, garvade år varandras nervositet, diskuterade bästa sättet att gräva upp en backe, pratade om språkets värde och hur svårt det är att gå ur sin komfortzon och ta över någon annans vardag. Ni vet, sådana ämnen som kommer upp om man sätter ett gäng halvnördar i samma rum. Nu menar jag nörd på ett väldigt positivt sätt, det är fantastiskt att få prata med någon som sitter på en djup kunskap!

20:20 började som vanligt den första presentationen på formatet 20:20 – tjugo bilder i tjugo sekunder var. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och hitta den röda tråden, take it from one who tried…

Kvällens talare:

01. Peter Korn

02. Siv Burell

03. Tomas Lindroth

04. Björn Siesjö

05. Klara Hansson

20 MIN BEER BREAK

06. Jeanette Fagerström

07. José Seruda

08. Annelie Hulthén

09. Helena Andersson, Sebastian Popescu & Evelina Valtersson

Jag hade förmånen att få prata innan pausen och drog igång på temat ”Den ätbara staden”. Eftersom jag jobbar med Permakultur – ett designverktyg för att skapa hållbara levnadsmiljöer – och försöker leva som jag lär, så har jag tagit all min kunskap och applicerat den i staden. Kortfattat: Klara + Permakultur + Stad = Mat!

Mat mat mat, överallt! Det gäller bara att öppna ögonen och ta för sig! Det finns vild mat, hemodlad mat, dumpstrad mat, bortglömd mat, trädgårdsmat… just nu är det säsong för den vilda maten; Vårens primörer som smakar himmelskt gott! För att åhörarna verkligen skulle få veta hur läcker sallad som väntar dem runt husknuten så bjöd vi helt sonika på stadssallad. Just den här gången hade den plockats på vägen mellan Park Lane och mitt hem i Örgryte.

Klaras kokoro sallad:

Löktrav
Svalört
Harsyra
Maskros
Ängssyra
Daggkåpa
Tusensköna
Rönnbärsblad
Kirskål

och sist men inte minst
Libbsticka (som min vän Filip just hittat utanför Världskulturmuseet)

Som ni förstår är det bara att sätta igång och piffa upp en annars ganska smaklös salladsskål med nya, fräscha blad som odlats av ingen annan än naturen. Man kan säga att det är naturens egen guerilla gardening i en stad byggd av betong och asfalt…

Smaklig spis! Kom för all del ihåg att skölja av bladen ni plockat.

PS. Kirskålspesto är hur gott som helst – recept hittar ni här!

 

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>