Gemeko började med en vision. Visionen om ett företag som stod för samma sak som vi, en vision om drömjobbet där vi mådde riktigt bra.

Gemeko har varit med och arbetat för en hållbar värld, för att skapa GEMENSKAP och en hållbar EKOLOGI och EKONOMI. På många sätt har vi lyckats! Vi har hunnit inspirera och engagera många människor genom våra utbildningar och föredrag. Många har skrivit tillbaka och berättat om sina nya liv eller vanor.

Efter det fantastiska ett och ett halvt året med Klara i Gemeko har jag nu fått möjligheten att skapa Terra Institute i Sverige. Min vision lever vidare i ny tappning.

Terra Institute är ett kompetenscentrum inom management och hållbar företagsutveckling och har sitt säte i norra Italien och konsulter i Österrike, Schweiz och Tyskland och numera Sverige. Jag och Eva Solly har fått det stora privilegiet att bli en del av det Europeiska nätverket Terra med proffesionella konsulter som delar visionen om en hållbar framtid där företag är en tydlig del av lösningen.

Tack Klara, Gemeko och alla er jag träffat under denna tid. Med nya kunskaper i ryggsäcken ser jag fram emot fortsättningen av resan som konsult, visionär och människa.

Kära kunder, kursdeltagare, bloggläsare, omställare och världsförändrare!

Emma och jag skakar nu hand som gemensamma företagare inom Gemeko för sista gången, och sedan ger vi oss i kast med att fortsätta jobba med det vi brinner för och älskar, fast på olika håll. Det känns rätt, och det känns roligt!

Jag är så glad att ha fått göra resan genom tiden med Gemeko tillsammans med Emma. Det har varit både utmanande och omtumlande, men framför allt lärorikt på så många plan att jag inte ännu kan förstå vidden av det. Precis som man i en permakulturdesign använder sig av lager för att se till att skapa så mycket synergieffekter som möjligt så har vi med Gemeko kunnat skicka ut vågor av inspiration och engagemang inom många olika sfärer och byggt upp ett starkt nätverk. Jag känner mig stolt över att få avsluta ett företag som växt fram organiskt och nu växt ur sitt eget skal. Det är dags för oss att kliva till ett nytt lager i vår livsdesign. Det gäller att veta när man ska börja och när man ska sluta med något!

 Likt Jonathan Seagull slänger jag mig ut från klippan mot nya äventyr!

Jag är en äventyrlig person som ofta ifrågasätter det samhälle jag lever i och som väljer att kasta mig ut i det okända, gång på gång. Att starta eget har varit ett ifrågasättande av normen kring anställning, 8h arbetsdag, att jobba måndag till fredag, att arbeta hårt 47 veckor om året för att ta ut semester resterande tid utan att egentligen hinna varva ned… vad är livskvalitet och hur kan jag skapa en bra design för mitt eget liv, för mina behov?

Nu vet jag att jag trivs med att få jobba intensivt inom ett område – det mest spännande för mig har varit att lära mig själv och andra mer om permakultur och design av grönområden. Att sköta ekonomi, bokföring, skriva affärsplan mm – det är inte det som berikar min vardag. Därför går jag nu vidare mot att söka en anställning så att jag kan få jobba intensivt med just det jag älskar – design, planerande och utförande av vackra, produktiva grönområden! Att få lära mig av dem som har mer ”traditionell” kunskap inom området och dela med mig av vad jag kan.

Samtidigt kommer Stadssallad att finnas som mitt personliga uttryckssätt för de kunskaper jag vill förmedla, kunskaper inom vilda ätliga växter, permakulturdesign, hållbar samhällsplanering osv. För er som följt vår resa och vill fortsätta ta del av vad jag genom Gemeko har erbjudit så välkomnar jag er via denna nya portal!

Tack för alla glädjande möten som har uppstått under dessa år. Fortsätt att se på livet med nyfikna ögon, fortsätt att fundera och agera. Ni har inspirerat mig precis lika mycket som jag har kunnat inspirera er!

//klara

PS. Till er som tror att vi är tokiga som avslutar Gemeko trots all mediepublicitet och momentum som vi lyckats skapa: Vi litar på oss själva. Har vi gjort det en gång, kan vi utan tvekan göra det igen. Med andra ord – på återseende!

I april i år var jag på klättersemester i Luxembourg. Efter svettiga dagar på sandstensklippor var det iskallt duschvatten som mötte upp på kvällen. Så jag tog tag i ett beslut som legat på lut rätt länge – att sluta tvätta håret med schampo.

Aaaaaaah!

Lättnad – över att kunna skippa en läskig sammansättning av kemikalier i direkt kontakt med mina öppna porer. Det känns så skönt!

Som vanligt har det varit en resa i olika steg. Först började jag fundera på vad det egentligen var för mening med att vi i tandkräm, tvättmedel, schampoo och fönsterputs kan finna liknande innehållsförteckningar. Läste lite på internet, bla hos Svenska Naturskydds Föreningen. Vad innebär alla dessa kemiska index? Varför använder jag samma kemikalier i min mun som på mitt golv?

Utan att egentligen ha grottat ner mig i faktan kring de drygt 100 000 olika kemikalier som vi uppfunnit det senaste århundradet så gick jag på magkänsla, och började trappa ner. Min vanliga tandkräm med fluor byttes mot en salttandkräm. Mitt vanliga schampoo med kemikalier och mineralolja byttes mot ekologiskt schampo med naturliga oljor. Grönsåpan som alltid stått i tvättskåpet blev mig än mer kär och i tvättstugan experimenterade jag med tvättnötter som alternativ.

Det var små, enkla steg i vardagen. Inget jag egentligen behövde funder över särskilt länge. Tvättnötterna blev jag inte riktigt nöjd med så jag är tillbaka på vanligt tvättmedel igen. (Har ni andra tips? Hör av er!)

Hur som haver, jag fortsatte att fundera över vad det är jag omger min kropp med. Läppbalsam, hudkräm, mascara, schampo, tvål, parfym, tvättmedelsrester, textilfärg, plastbaserade textiler, flamskyddsbehandlade möbler och mattor… hmm. Det är lätt att göra en låååång lista på ting i min vardag som innehåller kemikalier och därmed gifter. Alldeles för lätt. Det skapar ett gnagande obehag i mig att veta att jag inte kan komma undan. Här vill jag passa på att rekommendera Stefan Jarls ”Underkastelsen, för er som inte sett den går det bra att låna på biblioteket:

Detta filosoferande ledde till nästa steg – att helt enkelt sluta med något som jag inte visste om ens den ekologiska varan egentligen fyllde någon funktion.

Farväl Schampo !

God dag Klaras kalufs, renare än någonsin. Faktiskt är jag väldigt nöjd med att bara tvätta mitt hår med vatten. Jag slipper att komma ihåg schampot, jag slipper att köpa det, jag slipper att lägga tid på schamponering, jag slipper kleta in mig med okända substanser. Vad jag vinner?

Ha, enkelt! Min frihet och hälsa! För jag vill inte bara ha ett friskt hår utan även en frisk kropp, vilket ”industrischampo” kan sätta käppar i hjulet för. Framåt, tappra mannar, ge din hårbotten och ditt hår ett par veckor att stabilisera sig igen och få vara precis så vackert det är utan lödrande tvättningar varannan dag. Och ja, nästa gång vi ses så får ni känna efter själva. Mitt hår är inte längre torrt, normalt eller fett enligt texten på en schampoflaska – det är helt vanligt

//klara

Vi lever i en omvälvande tid. Det har skrivits förr men jag har lust att skriva det igen. Jag vill skriva det igen helt enkelt för att jag varje dag möter människor som inte tycks vara medvetna om detta enkla faktum: Vi måste ställa om vår livsstil. Punkt. Kanske är följande text ett något dystert inlägg i debatten, men inte ens Klara kan vara på solskenhumör alla dagar…

Trots all fakta och teori som ligger till grund för att vi ska kunna tolka världen på ett korrekt sätt så finns det en skriande brist på medvetenhet kring vad som är på väg att ske. De fysiska tolkningarna räcker inte till, får oss inta att ändra beteende, men de psykiska tolkningarna släpps ändå inte in på banan. Vi tar in information med hjärnan men låter den inte gå ner till hjärtat. När kris efter kris sköljer över oss utan att vi ser sambanden, då blir jag mörkrädd. Rädd för ”den stora massan” som fortsätter att bygga på och förstärka de ekonomiska och sociala  system och strukturer vilka ligger till grund för vår skövling av det naturliga kapitalet.

Ekonomi och ekologi – busenkelt att förstå att dessa ord har en sammanlänkning. Kommer ni ihåg högstadiets biologilektioner och samhällskunskapen?

- Eko kommer av grekiskans oiko- (av oikos ”hus”, ”boning”)
- Nomi kommer av nomos, ”lag”
- Logi kommer av -logia ”vetenskap”, ”lära” (av logos ”ord”)

Ekonomi tolkas fritt som ”Läran om hushållandet av resurser” och ekologi som ”Läran om Huset” (dvs Jorden). Jorden har ett set av begränsade resurser som vi ska hushålla med. Ekonomin behöver alltså sättas inom ramarna för ekologin – men idag har vi vänt på det förhållandet och låter ekonomin svälla utanför våra ekologiska gränser.

I den ”vanliga” ekonomin, som sedan 70-talet har blåsts upp med hjälp av krediter och sedan 90-talet blommat ut till lån utan teckning, har vi också byggt in vårt naturliga kapital som en av våra största resurser. Men, vad händer när vi dag efter dag, år efter år övertrasserar det här kontot?

Seriöst – är det så svårt att se att när vi hela tiden knaprar på – nej trycker i oss – våra besparingar så har de inte utrymme att växa till igen? För till sist: En galciär kan inte mer än smälta. En skog kan inte mer än huggas ner. En art kan inte mer än dö. Gjort är gjort. Det är tomt på kontot.

Ju fler klimatkatastrofer vi råkar ut för, desto svårare blir det att producera tillräckligt med mat. Trodde ni att Peak Oil var läskigt? Vänta tills vi når Peak Food! Utan mat gror upproret, och så närmar vi oss krigets fasor igen. De med vapen vinner maten samtidigt som de förstör odlingsmöjligheterna, vilket bara spär på matkatastrofen och utarmar våra sociala, stabiliserande nätverk. Ekonomin då? Tja, inga pengar i hela världen kan mätta ett hungrigt folk. Och ingen av våra mångmiljonstäder står rustade att hantera dess kriser. Var skulle de få mat, vatten och energi ifrån i en krisdrabbad värld?

Svart.

Jag vill att vi ska gå åt ett annat håll! Ordet ”global” i rubriken betyder för mig en förståelse för att allt jag gör här i Göteborg också har en påverkan någon annan stans. The Butterfly Effect. Ett slutet system. En planet – en Jord att förvalta väl.

Jag vill tänka vitt istället för svart. Jag vill att ni som läser och håller med tar er tid att försöka sprida det ni vet vidare, så att vi blir fler som förstår. Som ställer oss utanför ekorrhjulet och funderar över vad vi egentligen har för uppgift på den här planeten. Se det som en tidig julklapp till mänskligheten. Vill du inte vara den som försöker förklara? Tag hjälp av någon annan – t ex den brittiske säkerhetsforskaren dr Nafeez Mosaddeq Ahmed, som i filmen ”Civilisationens Kris” eneklt och förståeligt förklarar hur världen kriser egtligen inte står i plural – de är alla olika ansikten av en kris.

Till sist: Det är inte så troligt att vi är menade att vara konsumenter. Det har vi bara hittat på för att det hänger ihop med vårt ekonomiska system av idag. Ett system som inte fungerar. Det finns något mer där ute! Det finns något annat som är ”det goda livet”. Jag önskar er lycka till i ert letande efter just detta!

Vitt.

//klara

Vi lever i en värld i förändring. Som min permakulturlärare Geaff Lawton sa: ”Det blir bättre och bättre och sämre och sämre på jorden, samtidigt.” Han har så rätt. Inom så många områden tar vi verkligen tagit bamsesteg framåt, samtidigt som vi förstör mer och mer av vår planet.

Vi vet vad vi behöver göra. Jag läser bok efter bok där mängder av lösningar och insikten om att det inte är en lösning utan utan flera olika lösningar som krävs. Vi vet att det är en planet där vi lever hållbart som krävs, det vill säga där vi inte gör oåterkalleliga fotavtryck på vår planet utan lever och agerar på ett sätt som får människor och jorden att återhämta sig.

Men hur?

En fråga som inte har ett svar och inte skall ha ett svar. Här är tre för mig viktiga komponenter för att nå dit:

1. Vi behöver hitta ett sätt att bryta vår kollektiva sanning att miljön inte är det viktigaste. Det är en sanning att vårt samhälle och vårt ekonomiska system inte kommer att leva vidare utan att det befinner sig i ett fungerande ekosystem.
2. Vi behöver hitta ett sätt att framkalla alla människors verkliga potential och få denna enorma resurs av tänkare och görare att tillsammans lägga sin energi på att ställa om vårt globala samhälle.
3. Vi behöver var och en tro att vi kan påverka. Att vårt agerande och engagemang gör en skillnad och bidrar.

Peter Senge svarade under ett föredrag i Österrike förra veckan på frågan ”När tror du att vi har nått den kritiska massan för att skapa en förändring?”. Han svarade: ”Det kan vi inte till 100 % veta, men låt oss gå ut och agera som om det vore nu!”

Göteborgs Posten – en tidning som når ut till drygt 600 000 läsare – valde att lyfta fram Gemeko som ett exempel på ett företag som vågar stå för något nytt i affärsvärlden. Kul att tänka sig alla söndagslata frukostätare som sippar på kaffen och läser om permakultur, cyklist ekonomi och stadsodlad mat!

Klara Hansson och Emma Petersson på Gemekos kontor på Vasagatan.

Jobbar med permakultur

Artikeln kan du även läsa direkt på GPs hemsida.

En vän gav mig ljudboken ´Unleashing the Soul of Money´ av författaren  Lynne Twist. Promenrandes till Terras kontor i södra Terol, Brixen har jag redan hunnit lyssna på den tre gånger.

En mjuk och kanske för vissa för inkännande bok, men för mig var det precis var jag är just nu. Dels ifrågasätter den vår syn på pengar. Hur vi gjort det till en naturlag istället för att se det som det verktyg för att byta tjänster och varor som det var skapat för. Sedan tittar hon på de som hon menar är de största ogranskade antagandena kring pengar. ”Att det inte finns tillräckligt för alla”. ”Att mer är bättre” och ”att det är så det är”. Två ogranskade sanningar och frånvaron av ifrågasättande ser hon som det största utmaningarna  kring vår och systemets syn och användande av pengar.

Jag har tänkt mycket på dessa ogranskade antaganden det senaste, främst i ett större perspektiv. Som sanningar för vårt samhälle. Sanningar inom allt från att vara duktig,  bli älskad, mängden mat vi äten eller saker vi har. Listan kan bli lång. Så att få Lynnes syn på det och få en vacker guidning i mina tankar runt dessa frågor var precis vad jag behövde för att ta ytterliga ett steg i mitt möte med dessa frågor.

Så om livet handlar om att gör det bästa av vad vi har just nu istället för att vilja ha mer, släppa tron att mer är bättre. Känna att det vi har har duger.Om livet handlar om att att jag har precis det jag behöver just nu.

Om det finns tillräckligt för alla och vi alla vågar släppa taget om tanken att det inte finns tillräcklig och slutar roffa åt oss mer än vi behöver för att försäkra oss om att just vi fick.

Om det finns utrymme för alla att vara duktiga och lyckas behöver vi aldrig mer känna avundsjuka.

Om det inte handlar om att mer är bättre behöver jag aldrig äta en hel chokladkaka på en gång igen. 

Jag tycker att ljudboken får fyra av fem Gemeko G och rekommenderar den till alla som kan tänka sig att lyssna på en mjuk röst som ber dig tänka efter och känna efter.

//Emma, på promenad till jobbet

För en vecka sedan åkte jag ner till Halmstad för att snacka Permakultur med en relativt nystartad Omställningsgrupp. Det var häftigt!

Häftigt att se att det händer saker överallt, det pyr och bubblar och exploderar. Människor möts och pratar med varandra istället för till varandra och plötsligt så är jag minst tre steg upp på min personliga ”kan-vi-ställa-om-den-här-världen-till-något-bättre”skala.

Det som var extra fint var att deltagarna faktiskt tog med sig riktigt bra verktyg hem när kvällen var slut. Vi hade tillsammans hittat ett sätt att prata om designfilosofin Permakultur så att alla kunde relatera till hur det är applicerbart i deras egen verklighet, oavsett om det var bonden, artisten, systemanalytikern eller bankmannen som ville bli permakulturdesigner.

Kanter, zoner, lager och mönster – det är spännande grejer!

//klara

PS. Tack till ”Hela Sverige Ska Leva – Halland” som stod för finansieringen av kvällen

Jag fick frågan från en journalist från Fria tidningen härom dagen hur man gör för att sakta ner sitt tempo, då vi pratade om permakulturens syn på tid och vikten av att ta sig tid för reflektion. Frågan har varit med mig. Ja, hur gör man egentligen? Synen på tid är spännande. Min mamma säger alltid att det är det enda vi har lika mycket av. Vi har alla 24 timmar per dygn. Tony Robins pratar om tid som en känsla. Ibland känns en minut väntandes på telefonen som en evighet. Ibland flyger veckor förbi som om tiden gick på högvarv. Men hur tar man sig tid? Prioriterar tid?

För mig fungerar det väldigt bra att skapa en rutin runt reflektion. Jag skriver gärna något kort om dagen på kvällen. Minnesvärda ögonblick eller små segrar jag känt. Men ett av mina favoritsätt att ta mig tid att reflektera är att resa långsamt. Jag har under de senaste två åren valt att göra mina resor inom Europa med tåg. Jag tar väskan och går till tågstationen och åker iväg. Att sitta och reflektera över livet hemma som jag för en stund skall lämna och äventyret jag är på väg mot medan landskapet flyger förbi är bland det lyxigaste jag vet. Jag har tid att prata med människor, återvända till mina funderingar och få perspektiv på min vardag och de rutiner jag lagt mig till med.

För mig är det långsamma resandet att unna mig själv tid. Jag gör ett mindre avtryck på miljön och njuter av resan lika mycket som målet… eller kanske ännu mer.

//Emma – på äventyr i Italien

Sveriges första Re:Vision seminarie i Sverige gick av stapeln för några veckor sedan i Borgvik och jag hade den stora lyxen att vara där. Under tre dagar fick jag och de andra deltagarna ta del av en nulägesanalys för hur företags verklighet ser ut idag, men snart leddes gruppen vidare till timme efter timme med tankar idéer, teorier, forskning och otroligt mycket exempel på företag som tjänade miljoner och miljarder på att skapa en ny vision. 

Seminariets otroligt kraftfulla, inspirerande och pedagogiska program inspirerade mig otroligt mycket och för första gången var jag i ett sammanhang där jag mötte ett språk och människor som tänkte och agerade permakultur utanför ramen av självförsörjande eller matproducerande individer eller småskaliga jordbrukare. Även om ingen använde ordet permakultur så fanns det där bakom varenda vinkel och vrå. Det lösningsorienterade fokuset. Visionen att skapa hållbara system där naturen och människorna mådde bra. Vikten av att arbeta med och värdesätta det man har. Hela synen på cirkulär ekonomi eller blå ekonomi där syftet är att skapa jobb, välmående och till slut ta bort konceptet skräp och istället bara ha cykler där näringsämnen och material färdas runt runt i naturliga och tekniska cykler.

Så väl hemma igen satte jag mig och försökte skilja russinen ur kakan från seminariet och presenterade nya och gamla tankar om permakultur och företagande på Folkuniversitets föredragsserie ”Det hållbara företaget”. Sådan lyx att få ta sig tid att verkligen reflektera och sedan dela med sig av alla sina tankar med en gång!

Engagemanget bubblar och tanken på att få vara med och visa Sveriges företagare hur mycket de kommer att kunna tjäna på att skapa hållbara visioner ger mig otroligt mycket energi. Att integrera sina anställda i visionsarbetet, skapa cykliska produktioner, samarbeta och vara med och visa vägen in i nytänkande tider. Nyfikenheten har till och med lett mig till att åka till Terra Institute i månadsskiftet oktober- november för en 1.5 månaders praktik. Här skall läras allt vad grundarna till Re:Vision programmet tänker kring hållbart företagande. Elefantöronen är på vid gavel och jag hoppas att ta med mig så mycket kunskaper som jag bara kan få plats med på tåget hem i december.

Läs mer om cirkulär ekonomi
Läs mer om blå ekonomi  Filmklipp om blå ekonomi

Det finns otroligt mycket film, böcker och olika forum. Dela gärna med er om ni har fler exempel. 

//Emma